Monday, February 26, 2007
Thursday, February 22, 2007
jag, min hjärna och gustaf
Jag har varit så glad på sistone för jag börjat falla för rediga killar. Väluppfostrade, med gedigna utbildningar från välbärgade förorter och till och med överrock och finskor. Haha. Närå. Men så inatt drömde jag om en liten slyngel. Och jag vet varför, för han var så lik min gotlänning på nån gala för ett tag sen. Lång, dyng och snygg. Men jag måste dock förtydliga att det var min hjärna och inte jag som uppfann detta påhitt. Och jag vet... det är ett jävla tjat om mina drömmar, men jag är inne i värsta drömfasen där allt tänkbart tydligen ska processas. Det är klart det känns lite fånigt att gå omkring med fjärilar i magen och tänka ja just ja, jag är kär i gustaf. Men jag lovar, imorn är det över för då har jag drömt om något helt annat.
Wednesday, February 21, 2007
gult + rött = middag?
Så här kan det gå om man bara har linser, ris, kryddor och lite cocosmjölk hemma och är alldeles för trött för att gå och handla grönsaker som man egentligen var sugen på. Sen fick jag energi och gick och handlade. Men inte grönsaker, utan glass och öl. Jag är inne i en knasig och dansant fas, kan nämligen inte sluta dansa till detta:
Monday, February 12, 2007
läsa högt
Inatt drömde jag högläsningsdrömmen. Den absoluta motsatsen till längdhoppsdrömmen. Högläsningsdrömmen går ut på att man sitter i ett klassrum och alla i klassen ska läsa högt från en text i en bok. En i taget läser högt och tydligt och framförallt flytande. Utan att staka sig.
För varje person som läser vet man att det är lite närmare tills det är ens egen tur. Och bara för att det är så plågsamt tappar man bort var man är i texten, och så frågar man den som sitter närmast men den svarar så nonchalant att man ändå inte fattar. Och svetten börjar komma.
Denna gång var det dessutom inte läraren som valde ut vems tur det var att läsa, utan man fick själv hoppa in när en person slutade läsa. Hur vidrigt som helst. Vem uppfann detta hemska påhitt? Fy fan.
För varje person som läser vet man att det är lite närmare tills det är ens egen tur. Och bara för att det är så plågsamt tappar man bort var man är i texten, och så frågar man den som sitter närmast men den svarar så nonchalant att man ändå inte fattar. Och svetten börjar komma.
Denna gång var det dessutom inte läraren som valde ut vems tur det var att läsa, utan man fick själv hoppa in när en person slutade läsa. Hur vidrigt som helst. Vem uppfann detta hemska påhitt? Fy fan.