jag, min hjärna och gustaf

Jag har varit så glad på sistone för jag börjat falla för rediga killar. Väluppfostrade, med gedigna utbildningar från välbärgade förorter och till och med överrock och finskor. Haha. Närå. Men så inatt drömde jag om en liten slyngel. Och jag vet varför, för han var så lik min gotlänning på nån gala för ett tag sen. Lång, dyng och snygg. Men jag måste dock förtydliga att det var min hjärna och inte jag som uppfann detta påhitt. Och jag vet... det är ett jävla tjat om mina drömmar, men jag är inne i värsta drömfasen där allt tänkbart tydligen ska processas. Det är klart det känns lite fånigt att gå omkring med fjärilar i magen och tänka ja just ja, jag är kär i gustaf. Men jag lovar, imorn är det över för då har jag drömt om något helt annat.