glitter vingel och kålrötter

“När jag kom hem från fjärden då tog jag mig en sup, för kläderna var våta och strupen den var torr, men då tänkte jag som så...”, har gått som en loop i mitt huvud idag. Ganska passande eftersom jag både varit på fjärden och supit. Bakisdagar är konstiga. Denna började med att jag vindögt men målmedvetet kokade och mixade kålrot och gjorde en deg till hårt bröd av det . Sen kavlade jag och svettades för glatta livet vid ugnen tills jag hade en hel trave med nygräddad bröd. I nästa andetag stod jag och lagade min morfars hembyggda kajak med silvertejp, och plötsligt befann jag mig mitt ute på ett glittrande spegelblankt hav och plötsligt handlar allt om kroppslig balans. På ett litet ögonblick kan man ligga i plurret och det vill man inte för det blåser en svag nordan och är iskallt i vattnet. På min hand ser jag ett telefonnummer skrivet. Visst fan, jag pratade ju med min gamla gotlänning inatt. På landbacken igen med nya fräknar och stumma paddlar-armar undrar jag lite om jag ska leta reda på en fin pinne att trä upp kålrotsbröden på eller kanske bara äta upp dem med mycket smör och västerbotten...och en iskall öl till det kanske. Ja. “...det är bäst att späda på, för strupen torkar fortare än kläderna ändå!” Tjo!