störst och bäst

Jag skulle kunna skriva om bostadssökande men jag orkar fan inte. Hittills kan jag bara konstatera att lägenheterna ser mycket snyggare och bättre ut på bild, och omgivningarna ser ut som värsta prukande naturen och ängar och idyll. När man kommer dit är det mest asfalt och knögliga väggar. Precis när man kommit på sitt nya tema - att ge sig själv det bästa och att det inte vore så dumt med lite lyx och fräschör. (efter ett het decenium i secoundhand- och gratis-är bäst-temats tecken). Men jag tänker nog fortsätta på lyxtemat och inte nöja mig förrän verkligheten överträffar bilden. Så länge får jag praktisera på andra områden. Igår skulle jag köpa fetaost. Ska vi ta den minsta biten, frågde karln i disken. Nä fan ta den största, sa jag. Han blev helt förskräckt och sa -du får den mellersta. Ok sa jag. Nästa gång då jävlar ska jag ha den största utan diskussion.

le storm

Hur ska det går? Snart är stormen här. Tänk om vi blåser bort. Jag följer storögt alla väderleksrapporter. Och försöker intala mig att jag inte längre bor på ön där det blir strömavbrott för minsta lilla. En gång var det lite läskigt faktiskt för det var kväll och jag såg inte ens mina egna händer för det var så mörkt. Och jag hade inga stearinljus hemma. Och kunde ju inte leta efter tändare eftersom det var becksvart. Och telefonen var död. Och man kunde ju varken titta på tv, dator eller läsa eller lyssna på musik. Eller laga mat. Bara sitta i mörkret. Då var det lite kusligt att bo mitt ute i ingentinget.

pop

Ibland förstår man i efterhand varför saker och ting blev som det blev. När man får veta att en person man då ville fortsätta hänga med, tycker att Popsicle är tidernas hjältar, då känns det helt rätt att man gick skiljda vägar haha. Jag förstod aldrig och förstår fortfarande inte det där med Popsicle. Blev lika förolämpad varje gång någon trodde man gillade dem.

tre i en

Man kan säga att jag fick tre somrar i en detta år. Ö-sommar, stads-sommar och lantsommar. Eftersom jag större delen av sommaren var internetlös kommer en kort redogörelse och tillbakablick. Sommaren på ön har jag ju skrivit om. Den var fin.

Sommaren i sthlm bestod mest av stress. Jag rensade, i något slags raseri, ut hela mitt nittiotal -15 säckar. Och mellan säckarna försökte jag stressträffa alla jag hann. Allt detta utan varken kylskåp (mitt i rötmånaden) telefon eller internet. Roligare har jag haft. Det jag minns tydligast från denna tidpunkt är dock stöten. Stöten från helvetet. En natt när jag skulle släcka en bordslampa fick jag 220 volt genom kroppen. In genom ena armen via bröstkorgen och ut genom andra. Muskler som krampade, en svidande känsla i bröstet och känslan av att i en sekund vara någon annan stans. Eftersom jag trodde jag skulle dö (bokstavligen) ringde jag föräldrar mitt i natten och var hysterisk. Pappa sa det värsta som kunde hända var att hjärtat slog dubbla slag. Men jag trodde ändå jag skulle dö så jag vågade inte somna. Hursomhelst - akta er för ond el! Den förekommer mest i gamla sladdar.

Sommaren på landet var något helt annat. Efter en veckas landning hittade jag min kostym - mjukisbrallor från 80talet, min landet-t-shirt och stövlar. Världens skönaste outfit. Dagarna bestod mest av glittrigt hav, cykelturer till fiskarn (där man köper världens godaste varmrökta citronlax) svamp och blåbärsplockning. Ricklarack och jag fick riktig jävla semester. Möt nattpaddan som bodde under huset:

antidarkness

Kolla vad jag ska skaffa. Ljusterapilampan Rondo. Mitt vapen mot det annalkande mörkret.

???

Ibland undrar jag var saker lagras i hjärna och varför. Men allra mest vad som får vissa minnen att aktiveras. Häromdan när jag cyklade hem från affärn började jag nämligen sjunga "Å nickotickotin och jag , vi for till stjärnorna en dag, å nickotickotintiralla nickotickotintiralla nickotickotintiralla och jag"

Vem var egentiligen nickotickotintiralla ?