dialek-love

Idag sa malin så här om sin killes dialekt: "P:s dialekt är egentligen skräp, den säger mig ingenting". Jag skrattade så jag nästan grät. Kan hända att mina skrattgropar var en smula uppvärmda efter att ha hört Carl-Jan Granqvist säga "neee du jag hade faktiskt monockel, knästrumpor och en silvrig tanga på mig, en tanga som faktiskt var fodrad med sämskskin", på hans alldeles egna och fantastiskt underbara dialekt, då en programledare sagt att han ju nästan var naken på ett kort i en kalender.

kungen

Det här sms:et fick jag just: "Tjenaläget? Här feber och filtar...Skönt med helg... Your boyfriend Thåström är på tv ikväll:) Imorn är det både fotboll och friidrott!"

Jag vet. Jag e laddad.

glitter vingel och kålrötter

“När jag kom hem från fjärden då tog jag mig en sup, för kläderna var våta och strupen den var torr, men då tänkte jag som så...”, har gått som en loop i mitt huvud idag. Ganska passande eftersom jag både varit på fjärden och supit. Bakisdagar är konstiga. Denna började med att jag vindögt men målmedvetet kokade och mixade kålrot och gjorde en deg till hårt bröd av det . Sen kavlade jag och svettades för glatta livet vid ugnen tills jag hade en hel trave med nygräddad bröd. I nästa andetag stod jag och lagade min morfars hembyggda kajak med silvertejp, och plötsligt befann jag mig mitt ute på ett glittrande spegelblankt hav och plötsligt handlar allt om kroppslig balans. På ett litet ögonblick kan man ligga i plurret och det vill man inte för det blåser en svag nordan och är iskallt i vattnet. På min hand ser jag ett telefonnummer skrivet. Visst fan, jag pratade ju med min gamla gotlänning inatt. På landbacken igen med nya fräknar och stumma paddlar-armar undrar jag lite om jag ska leta reda på en fin pinne att trä upp kålrotsbröden på eller kanske bara äta upp dem med mycket smör och västerbotten...och en iskall öl till det kanske. Ja. “...det är bäst att späda på, för strupen torkar fortare än kläderna ändå!” Tjo!

hej peter

Efter första avsnittet av “Upp till kamp” drömde jag att jag skrev ett tackbrev till Peter Birro som började så här “Hej Peter. Du är ett geni.” Sen följde en massa jidder som jag inte orkar redogöra för. Min hjärna har som sagt sitt eget lilla liv om nätterna.

hej då sommar...

Det första jag såg igår var en stor pil av fåglar som flög över himlen och jag fick en höst-tår i ögat. Sen började jag fundera på smörstekt stolt fjällskivling, men eftersom de små rackarna inte behagat komma upp än så fick det istället bli räkor, hackad dill och rödlök på macka gratinerad med västerbottenost som förrätt till sommarens kanske sista utomhusmiddag. I alla fall om man ska tro dramatiska meteorologer. Sen blev det varmrökt lax från fiskare nordin och potatisgratäng och sallad från landet. Till efterrätt tvekade vi mellan blåbärspaj och gotländsk saffranspannkaka med hemkokt jordgubbssylt. Eftersom vi blev Visby-nostalgiska var valet enkelt. Efter för många blåbärsvodkanubbar smög vi iväg på nattfotografering och upptäckte att det var lyskväll. Man tänder marschaller längs hela kusten för att tacka och ta farväl av sommaren. Fint. Snyft.

foxy

Jag hade tänkt skriva om alla djur jag mött den här sommaren men det mesta bleknar när man hängt med en räv. Jag har så många undringar: 1. Kan räven vara farlig för elmo? De väger nog lika mycket, elmo är tjock som en ko och räven lite större men smal. 2. Har räven skabb? Den kliar sig men har samtidigt jättefin päls. Kan kan själv få skabb om man klappar den? 3. Är den sjuk på något sätt eftersom den är så konstigt tam? 4. Har elmo i själva verket träffat räven en massa gånger i mörkret utan att ha talat om något för mig? Är de polare?

Alltså igår kväll öppnade jag dörren till verandan och där stod räven. Jag trillade ju baklänges in för jag blev så paff. Man kunde ju tro att ett vilt djur blir skulle rädd och backar men denna går alltså emot en. Vi hade en slags kurragömma/kull-lek. Jag skrek och sprang ibland när den sprang mot mig och smög på den när den gick iväg. När man blev rädd och viftade för mycket med armarna la den sig helt platt. Så söt. Sen hittade den en toffel den sprang omkring med och sen en stor kratta som den började släpa iväg på. Man skulle ju vilja bygga en koja och ge mat och gulla med den, men det är väl just så man inte ska göra med vilda djur. (jag har alltså inte matat den) Oj oj oj.

kram!

Jag har upptäckt en ny trend i samhället som jag inte vet vad jag tycker om. Jo det vet jag visst det, jag tycker det är asfånigt. Det handlar om främmande människor som säger eller skriver - kram! Det kan handla om uppdragsgivare (ofta lömska sådana) eller till exempel mäklare. Man ringer och frågar när det är visning på en lägenhet. De säger " visningen är idag klockan halv fem -kram! Jag vill inte ha era äckliga kramar! Fuck off.

fan vad taskigt göran

Jag drömde att göran persson stal min cykel. Jag ringde till cykeln och då kom jag till en telefonsvarare som sa "hej ni har kommit till min hustru..." Han skulle alltså ge min cykel till anitra. Jag sa till göran "va fan stal du min cykel för?, nu kan jag ju inte ta mig till skolan. Jag hade ju bara tre dagar kvar på terminen. Jag vägrar att gå, för jag hatar att gå. Nu har jag ju varken bostad eller cykel."

Ingmar

Idag kan jag bara tänka på ord som cinematograf, manuskript, fullmåne, Döden och Fårö. Och ett roligt tv-inslag där Ingmar berättade om hur han skrattade så mycket att han skrek och trillade ihop på golvet i en taxi i Paris efter att ha tagit emot ett pris och sen druckit en massa bubbel. Och så kom jag på att jag en gång i tiden hade en miniromans med en liten släkting till den allsmäktige herr B. Hihi.